Lilla Eryn Fitzgerald har ett sätt att “prata” med sin pappa som känns som ett riktigt samtal, trots att hon ännu är alldeles för liten för att bilda riktiga meningar. Att se henne är som att bevittna ren nyfikenhet och känslor som försöker ta form.
Redan vid bara ett års ålder har hon stark personlighet. Hon gestikulerar, byter ansiktsuttryck hela tiden och använder hela kroppen som om hon berättar en historia. Även utan tydliga ord går hennes budskap lätt att förstå.
I ett viralt ögonblick verkar Eryn ha en riktig dialog med sin pappa. Hon reagerar, pausar, svarar igen och är helt engagerad i “samtalet”. Hennes pappa är lika delaktig och svarar med frågor och lekfulla reaktioner, som om de verkligen pratar med varandra.
Det som gör det så charmigt är inte vad hon säger, utan hur hon säger det. Hennes entusiasm, ögonkontakt och gester får det att kännas som att hon berättar något väldigt viktigt.
Självklart handlar det inte om logik i den här åldern, utan om kontakt. Bebisar kommunicerar först genom känslor, och Eryn gör allt hon kan för att bli förstådd.
Hennes pappa hänger med perfekt, uppmuntrar henne, svarar på hennes ljud och låter henne “fortsätta sin berättelse”. Varje respons gör henne ännu mer ivrig.
Hon lyser upp, fortsätter och förvandlar joller till ett livligt samtal.
Till slut verkar hon helt nöjd, som om hon har berättat hela sin historia.
Sådana ögonblick påminner oss om att kommunikation inte börjar med perfekta meningar, utan med uttryck, uppmärksamhet och glädjen i att bli lyssnad på.