Den gamle mannen som satt alene på bussholdeplassen — Og ingen forventet hvem som satte seg ved siden av ham
Hver kveld, i regn eller sol, satt den samme gamle mannen på den slitte benken ved bussholdeplassen på hjørnet. Frakken hans var lappet. Skoene slitte. Et falmet skjerf var stramt…
Starý muž, ktorý sedával sám na autobusovej zastávke — A nikto nečakal, kto si k nemu prisadne
Každý večer, či pršalo alebo svietilo slnko, sedel ten istý starý muž na ošúchanej lavičke na rohu autobusovej zastávky. Kabát mal zaplátaný. Topánky ošúchané. Okolo krku si pevne omotal vyblednutý…
Starý muž, který sedával sám na autobusové zastávce — A nikdo nečekal, kdo si k němu sedne
Každý večer, za deště i slunce, sedával ten samý starý muž na oprýskané lavičce na rohu autobusové zastávky. Jeho kabát byl záplatovaný. Boty ošoupané. Vybledlá šála mu byla pevně omotaná…
Bătrânul care stătea singur în stația de autobuz — Și nimeni nu se aștepta cine avea să se așeze lângă el
Bătrânul din stația de autobuz — Și secretul pe care nimeni nu îl știa În fiecare seară, ploaie sau soare, același bătrân stătea pe banca uzată din stația de autobuz…
Az idős férfi, aki egyedül ült a buszmegállóban — És senki sem számított arra, ki ül majd mellé
Az öregember a buszmegállóban — És a titok, amit senki sem ismert Minden este, esőben vagy napsütésben, ugyanaz az idős férfi ült a kopott padon a sarki buszmegállóban. A kabátja…
Starszy mężczyzna, który siedział samotnie na przystanku — i nikt nie spodziewał się, kto usiądzie obok niego
Każdego wieczoru, w deszczu czy w słońcu, ten sam starszy mężczyzna siedział na zniszczonej ławce na rogu przystanku autobusowego. Jego płaszcz był połatany, buty starte. Wyblakły szalik ciasno owinięty wokół…
Den gamle mand, der sad alene ved busstoppestedet — og ingen forventede, hvem der satte sig ved siden af ham
Hver aften, i regn eller solskin, sad den samme gamle mand på den slidte bænk ved busstoppestedet på hjørnet. Hans frakke var lappet, skoene slidte. Et falmet halstørklæde stramt om…
Den gamle mannen som satt ensam vid busshållplatsen — och ingen förväntade sig vem som satte sig bredvid honom
Varje kväll, i regn som solsken, satt samma gamle man på den slitna bänken vid busshållplatsen på hörnet. Hans rock var lagad, skorna slitna. En bleknad halsduk var hårt lindad…
De oude man die alleen bij de bushalte zat — en niemand verwachtte wie er naast hem ging zitten
Elke avond, regen of zonneschijn, zat dezelfde oude man op de versleten bank bij de bushalte op de hoek. Zijn jas was geplooid, zijn schoenen versleten. Een vergeelde sjaal strak…
O velho que se sentava sozinho no ponto de autocarro — e ninguém esperava quem se sentaria ao lado dele
Todas as tardes, chovesse ou fizesse sol, o mesmo velho sentava-se no banco gasto na esquina do ponto de autocarro. O casaco estava remendado, os sapatos gastos. Um cachecol desbotado…